Härom kvällen gjorde jag något jag aldrig brukar göra. Jag svarade på en tråd i ett åländskt familjeforum på FB. Varför jag inte annars brukar göra detta är för att jag sett att tonen i rätt många fall är anklagande och nedtryckande, vilket jag tycker är förkastligt och ovärdigt. Vi kvinnor, föräldrar you name it, blir starkare tillsammans, inte genom att jobba mot varandra.

Men nåja. Det var en tjej som av förklarliga skäl var orolig över strejken som kommer att drabba gravida kvinnor (ja, så som den drabbar alla andra som behöver vård, om man bara ser utanför sitt eget perspektiv).
Hon frågade om åsikter, råd och tips. Jag skrev kort att jag tycker situationen är beklaglig, och lade sedan till att detta dock redan är realitet för alla skärgårdskvinnor/familjer. Alltså att vi måste åka bort från familjen, lämna hus, djur och eventuella tidigare barn för att ordna boende på fasta Åland, och sedan gå där i veckotal för att invänta förlossningen.

Och dra mej baklänges, som det reagerades på detta!

Det blev återigen uppenbart att man som skärgårdsbo inte har rätt till en åsikt. Våran erfarenhet gills inte, eftersom vi valt själva att bo här. ”Vi visste var sjukhuset är byggt” när vi flyttade hit.
Detta är otroligt intressant, och makalöst förnedrande.
Tänk att vi är så lite värda, vi som bor här? Tänk att man faktiskt ser Åland som flera samhällen, inte som ett? Att man inte förstår att Åland är ett skärgårdssamhälle, även fasta Åland?

Jag tycker situationen är otroligt ledsam, jag känner för dom som måste packa ihop och föda någon annan stans, jag vet hur det känns, för jag har upplevt det två gånger. 

Jag förvånas varje gång att vi inte tar hand om varandra, hjälper varandra, delar erfarenheter tillsammans och peppar varandra. Istället tas varje tillfälle att framhäva sin egen åsikt, att inte kunna se hur andra har det, bara se sin egen vinkel. Varför gör vi såhär?

Givetvis har jag valt att bo i skärgården själv, och japp, jag visste även vid flytten var sjukhuset är byggt. Det har inte med det att göra. Det handlar om att alla är lika värda, alla har samma rätt till förmånerna vårt samhälle erbjuder.

En vän uttryckte sej bra på FB häromdagen. Detta är ett direkt citat av honom:
”Vem bestämmer vilka bostadsorter som får ”skylla sig själv”? Man kan ju lika gärna hävda att Geta inte borde ha asfalterad väg för de är så få osv. Det är en sak vad som är praktiskt möjligt, men att man skär ner på oss för att vi valt att bo här är väl inte rätt? Det blir ju lite som i tv-programmet Robinson då att de andra kan rösta ut den svagaste…om vi alla går ihop kan vi rösta om att lägga ner Sottunga och dela på pengarna som blir över så VI får det bra osv. Demokrati betyder ju inte att majoriteten ska få göra precis hur den vill mot minoriteten.”

Så otroligt mitt i prick. Ålands Robinsontävling.  Speciellt sista meningen, läs den gärna två gånger.

Men för att återkomma till diskussionen i föräldraforumet. En reporter på Ålands radio såg hela pajassituationen, tog kontakt med mej och vill göra en radiointervju med mej. Där ska vi prata om hur vi faktiskt har det i skärgården, hur gör vi inför förlossning? Hur ordnar vi det med boende, barnvakt, eventuella komplikationer? Detta tackade jag givetvis ja till ögonblickligen.

Hoppas ni lyssnar, välkomna att vidga era vyer, jag kommer att lägga en länk här på bloggen när det är klart!

Sprid lite kärlek och stryka där ute nu, istället för att aktivt jobba mot varann!

tassar

Bild härifrån.

signatureÅsa Enqvist, wellnesscoach