Det blir endel springande i skogen just nu. det är så himla skönt, solen har börjat värma, det är ganska torrt i skogen och så doftar det ljuvligt!

Själva springandet är däremot läskigt tungt. Jag blir helt galet slut av att springa uppför berg (dom är inte höga…) och genom mossa. Det suger i benen, känns som att dom stannar kvar i mossan när jag springer vidare.

Detta gör ju förstås att jag känner mej som en valross där bland slyn och stockarna. Som att jag är på helt fel plats med min relativt tunga kropp och mina korta ben.
Men så var jag i söndags på min vanliga femma (en 5 km runda runt byn) och tjoho så lätt det kändes! Benen bara tassade på, flåset kändes rimligt och när jag kom hem kändes det som att jag hade kunnat ta ett vara till! HALLELUJAH!
Så någonting händer ju av detta gnetande i skogen. Även om det känns olidligt medans jag harvar på, så blir flåset lite bättre, benen lite starkare.

Fy fabian så fint det känns!

IMG_8021 IMG_8027 IMG_8034 IMG_8046

Jag utgår från samma skogsväg när jag börjar springa, därför bär det alltid åt samma håll. Den är ca 700 meter, sedan är det bara att plöja in i skogen. Jag har hittat en älgstig som är riktigt trevlig, endel stockar att skutta över och så. annars är det rätt ut i ingenting som gäller.

IMG_8043

Det här med att man kan springa i kortärmat, hur skönt!!

IMG_8045

I denna terrängen är det lätt att stiga snett dock. Ibland tänker jag att det är ett under att jag ännu inte stukat fötterna, så som dom far åt alla håll. Att springa i ojämn terräng är ju ett vågspel, när jag sätter ner foten vet jag inte alls vad som finns där under och tar emot, sten, mossa, pinnar…
Men peppar peppar, hittils har det gått bra! Och att springa i ojämn terräng lär ju vara minsta problemet under tjurruset… :)

signatureÅsa Enqvist, wellnesscoach