I mitt flöde på facebook delar nu som då olika rasistiska artiklar och blogginlägg. Under dessa diskuteras det sedan hejvilt om hur vidrig denna invandring är, att dom tar våra jobb och pengar, dom som jobbar får skit för att dom skickar hem pengar till kvarvarande familj i olika länder and so on.

Jag brukar scrolla igenom detta, men inte lägga någon energi på det. Jag vet ju att människor med så skarpa åsikter inte är i läge att diskutera. Saken är liksom redan klar.

Men sedan är jag ju som jag är, ibland måste jag bara säga ifrån. Jag vet att detta är ett effektivt sätt att skaffa sej mindre läsare till både blogg och hälsningar på stan. Men alltså, det får bara vara värt det. Jag kan tycka att är man så stark i sina åsikter så måste man kunna diskutera dom, och sedan gå vidare och hälsa på stan ändå.

Nu fungerar det inte så.

Jag har tidigare skrivit om påhoppen i föräldraforum och skärgårdstrafiken bland annat.

Det som är aktuellt nu är en artikel som DN skrivit, som handlar om att flyktingar som kommit till Sverige skickar pengar till sina anhöriga i hemländerna. Detta reageras det stort på… Min första plan var att kopiera in hela diskussionen här, den finns öppen på facebook, men sen tänkte jag att det känns bara lågt.
Jag nöjer mej med att klippa in mina kommentarer, jag antar att dom säger endel om resten av diskussionen.

ås1 ås2 ås3  ås4ås5

Det är för mej ofattbart och oförståeligt hur man kan säga att man ”gillar kulturen” och gärna semestrar i andra länder, men inte tar emot människor i total livskris. Vad har vi för rättighet att hålla på ”vårt land”? Är vi inte en värld och ett folk?

Jag förstår verkligen inte. Hur kan man tro att vi vita, rika västlänningar kan fortsätta köra våra stadsjeepar, bygga stora hus och shoppa kläder sydda av barn i Asien, och inte ge rum åt dom som är födda i en annan verklighet? Hur kan vi tro att detta tillhör bara oss?
Hur fan är vi funtade, inte bara det att vi världen över startar krig och massmördar människor, vi tar inte ens emot dom som svårt sargade överlever och behöver hjälp?
Däremot far vi gärna på språkresa någonstans, upplever andra kulturer och ”ser världen”. Men att räcka ut en hand till som som behöver den? Nej för vi gillar inte deras kultur, eller deras religion. Eller deras land, deras hudfärg och för att inte prata om deras språk.

Nej kom inte hit.

Inte vet jag, jag lever i total trygghet och har aldrig behövt fly för att rädda min familj, men nog tusan känns det rimligare att välkomna människor, istället för att man vänder ryggen för man vill inte ”pressa in olika kulturer”.

Jag rekomenderar alla som känner att invandrare inte bör ”beblanda sej med oss”, att läsa böcker skrivna av männiksor som överlevt förintelsen. Se Shindlers list, lyssna på senaste avsnittet av värvet med Livia Fränkel. Skaffa er perspektiv, det är inte så länge sedan våra grannar och vårt egen hemfolk finnarna genomled något som vi inte ens kan förstå.

Det finns också otalig litteratur om hur dagens flyktingar lever, och vad dom genomgår.

Läs, föreställ dej att det är du och din familj. Dina barn.

astrid

För i helvete, sluta piska era medmänniskor i ansiktet.

Gör något istället. Hjälp någon, räck ut handen.
Jag påstår inte att integrationen är enkel, eller att jag sitter på någon lösning. Det enda jag vet är att kärlek är starkare än hat, och om vi alla visar mera kärlek kommer hatet att minska, åt alla håll.

ås111

Bild från sr.se

signatureÅsa Enqvist, wellnesscoach