9 september 2015

Godrmorgon på er! Insåg nu att det faktiskt är nionde september idag… Nionde! Helt sjukt vad tiden går fort.

Nu sitter jag och mumsar lite frukost efter lite morgoncykling på gymmet. Proteinpudding (guds gåva till mänskligheten, så gott!) och fröknäke som jag bakade igår. Var skeptisk till att jag skulle lyckas få fram något som ens liknade ett knäcke (mina baknings-skills är inte jättebra…) men det var ju hur lätt som helst och blev riktigt bra :)

Nu ska jag strax iväg en sväng till stallet, Frost blev opererad för struppipning i måndags och har nu ett sår under hakan som ska rengöras flera gånger per dag. Lite äckligt men förhoppningsvis ska det läka ihop snabbt. Nu ska han stå inne en hel vecka så han behöver nog roas lite på dagarna så att han inte börjar klättra på väggarna…

Nej, nu måste jag iväg med bussen! Har förresten massa bilder från Åre att visa er (vi var på mini-semester i helgen), ska försöka få det gjort inom de närmsta dagarna.

 

Sköt om er!

Gisela

1 september 2015

1 september idag, nu är det officiellt höst! Östersund bjuder på riktigt fint höstväder!

I och med detta drar skolan igång idag. Har precis käkat lunch hemma och nu ska jag snart iväg på föreläsning. Idag har jag och Anna även dragit igång med vårt projekt på programmet, det var riktigt roligt och det känns som att vi fått en bra start idag :)

Igår var jag på Fysprofilen-utbildning på NVC, riktigt roligt och lärorikt. Det kommer jag nog att ha nytta av i framtiden! Detta innefattade dock massor med fystester så jag är faktiskt lite sliten idag. Ska nog ta mig ut på en joggingtur sen efter skolan, behövs nog både för kroppen och knoppen efter några timmars stillasittande på föreläsningen.

Nej, nu ska jag hoppa i jeansen och gå till skolan.

 

Vi hörs!

Gisela

27 augusti 2015

Godmorgon på er! Hur står det till? Börjar höstens rutiner sakta men säkert komma tillbaka? Så känns det iallafall för mig. Trots att den här sommaren knappt synts till (iallafall inte i Östersund där det regnat säkert 70 % av sommaren) så känns det lite skönt med höst.

Jag har varit dålig på att blogga under sommaren, det har varit mycket (känner att semester skulle sitta fint såhär efter ”sommarlovet”, haha). Jag har jobbat massor massor massor på Hemtjänsten och försökt få ihop livet med träning, vänner, Åland, ridningen och Linus där emellan. Ska bli  skönt med lite rutiner igen och ordning på allt.

Från och med september sätter jag mig i skolbänken igen (eller inte riktigt, det är en distansutbildning), jag ska nämligen läsa Magisterprogrammet i Idrottsvetenskap! Är inte jättetaggad egentligen men det känns som att om jag ska plugga vidare måste jag göra det nu, annars kommer det aldrig bli gjort. Så vi får se hur det går! På sidan om kommer jag att jobba med ett projekt på Vintersportcentrum tillsammans med Anna (jättekul!) och så kommer jag fortsättningsvis vara på Hemtjänsten. Det blir nog en bra höst!

Hur går det med träning och kost då undrar ni kanske (kanske inte men jag berättar ändå)? Träningen har ju som sagt blivit lite lidande på grund av mycket jobb i sommar, så det blev tyvärr ingen klassiker för oss i år. Vi har dock tränat på ganska bra ändå, men utan struktur och allt har varit lite luddigt. Så nu är vi igång igen med ett nytt upplägg och det ska bli riktigt kul att följa! Kostmässigt kan jag ju säga att jag ätit mycket glass. Och annat. Ehehe. Behöver tappa några kilo men å andra sidan har jag blivit mycket starkare när jag fått lägga på mig lite extra vikt, och det är kul! Det är kul att känna sig stark. Mindre kul att känna sig floffsig. En balans där emellan hade ju varit strålande, ska försöka jobba till mig det under hösten :)

Nej nu ska jag ta tag i den här dagen, tänkte gå på morgonpromenad, äta lunch med Linus, gå på möte på NVC och sen springa eller cykla MTB i skogen med Linus. Och så måste jag hämta tvätten! Herregud det kommer jag så glömma bort.

Ska försöka hålla er lite bättre uppdaterade än vad jag gjort under sommaren från och med nu. Ha en fin torsdag!

 

Gisela

Som ett brev på posten.

Det har varit mycket nu. Många stunder som av ibland tacksamhet och ibland andra känslor, får tårarna att tränga på.

Jag är så himla trött.

Så fort jag blir känslosam i någon situation så rusar pulsen. Jag blir varm, snurrig huvudet och blodet rusar i kroppen.

Det kommer så plötsligt. Som en attack.

Jag känner mej så skör. Ingen motståndskraft alls. Känner mej bortvald, övergiven och dålig.

Kan jag göra någonting rätt? Räcker jag till? Duger jag som jag är?

Givetvis vet jag svaret på dessa frågor, men i dessa stunder när jag bara önskar att få hjälp med att lyfta på locket till min inre stress (klarar det inte själv vad det verkar, skruvar snarast fast det lite hårdare…) så känns allting så skrämmande.

Var är min vanliga trygghet? Varför är jag så känslig och tar åt mej av allt vad andra gör/säger, trots att det ens knappt har med mej att göra?

IMG_4503

Jag längtar efter mitt vanliga jag.

TACK!

Tusen tack!

Tack för all respons på förra inlägget. För alla sms, mail och noteringar ni skickat. Jag har till och med fått paket på posten! Jag <3 er!

Så härligt att känna att ni finns kvar, fast jag just nu inte ger vidare livstecken ifrån mej.

Det är lite som så nu, att jag lägger all den energi jag har på jobbet. Det går rätt ok ändå att jobba så pass mycket, 11-12 timmar/dag. Det känns som en fristad, ett ställe där vardagen inte tränger sej in, där jag inte hinner tänka, känna eller reflektera.
Jag inser ju nog så mycket, att när jag slutar och faktiskt blir ledig, kommer jag att rasa som en sten. Det är ett stort luftslott av påhittad energi jag använder mej av, och minsta lilla stund jag slappnar av så får jag huvudvärk, illamående, yrsel.

Sedan är ju inte sommaren så festlig heller. Kall och ruggig. Så jag har bestämt mej för att ta en minitripp med lilltjejen. Vi bokade idag biljetter till Barcelona 5 dagar. I slutet av september far vi, ska bli så himla skönt.

Jag ser framför mej hur vi gör ingenting förutom promenerar långsamt, ligger på stranden och äter tapas.

Semester för både kropp och själ.

När väggen kommer emot.

Här inne är det tyst minsann. Inte på flera månader har jag fått ur mej något alls. Mina tankar formulerar ofta saker jag vill skriva ner, men sedan händer ingenting. Jag orkar inte.

Dom snart två senaste åren har jag varit till läkare massvis med gånger. Jag som aldrig annars har behov av läkare, har nu suttit på britsen och suckat över diverse åkommor. Alltid fysiska åkommor, såsom trötthet, muskelsvaghet, magproblem, huvudvärk, mera trötthet, obefintlig stesstålighet, ont i kroppen osv.

Detta har sakta med säkert accelererat senaste halvåret ungefär. Jag har blivit tröttare, inte klarat att nyttja min kropp fysiskt, gått upp ännu mera i vikt. Känslan när allt detta bara sker, och läkarna står och säger att jag ska sluta pallra, jag är ju frisk. För alla prover jag tagit visar samma sak, jag är kärnfrisk.

En läkare skickade till och med hem ett papper där han skrev att jag inte behöver komma in igen, jag är ju frisk.

Ok.

Detta har pågått utan att jag riktigt fattat vad som händer.

Tills en dag i slutet av maj när jag jobbade på ett av vikariaten jag hade. Mitt från ingenstans började jag gråta, och kunde inte sluta. Jag stod på jobb, totalt handfallen att kunna utföra mina arbetsuppgifter, och grät. Över vad har jag ingen aning, men där och då var det något som fick bägaren att rinna över. Jag orkade inte längre stå emot allt vad kroppen försökt säga mej under lång tid.

PANG. Där kom väggen. En läkare såg mej, såg vad som händer, frågade hur jag mår.

Jag har fått lära mej att denna väggen kan komma på olika sätt. Det behöver inte vara att man har ett stressigt jobb och för mycket arbetsuppgifter. Det kan också vara den mentala påfrestningen över det motsatta.

Efter denna majdag har livet varit som ett sävligt saktaflygande moln. Jag känner mej helt innesluten i detta moln. Hjärnan är dimmig, tankarna är dimmiga, och framförallt orden är dimmiga. Jag glömmer bort vad jag lovar, tappar ord när jag pratar, och kan inte hålla en tanke i huvudet längre än en blinkning.

Rent fysiskt är jag ett vrak. Jag orkar inte träna, jag går upp i vikt och mår allmänt uselt rent fysiskt.

Jag har ett superfint sommarjobb på en resturang. Många timmar om dagen och stundtals superstressigt. Jag biter ihop och försöker hålla tankarna på plats, för att totaldäcka när jag kommer hem. Just nu är jobbet det enda jag orkar med, all övrig aktivitet är nästans på noll.

Jag orkar inte ringa någon, inte svara på sms. Mailen ger mej ångest.

Mental stress alltså. Vilket elände. Jag drömmer om att få åka till Indien och komma ifatt med mej själv, att få tid att hitta rätt fokus, vad som är viktigt i livet. Jag drömmer om att alla krav från mej själv och från omgivningen skulle ställa sej på ett led, så jag kunde knuffa dom nedför plankan allihop. Ett och ett, ner till hajarna.

Jag vet att detta kommer att gå över. Bara jag ger mej själv tid. Jag vet att jag kommer att hitta min fysiska styrka igen, och den mentala.

Jag är så otroligt glad för det nätverk jag har. För min trygga familj, för alla vänner som finns kvar fast jag just nu inte orkar höra av mej. Jag tänker att det kommer att komma lösningar på det som tynger mej, allt ordnar sej.

Jag ska bara klättra upp ur den här jävla gropen först.

IMG_8757

Kom kom sommar…

Sommaren lyser lite med sin frånvaro. I Östersund är det typ 10 grader men blåser sviiiinkallt. Igår hade jag både vantar och mössa när jag cyklade från jobbet. Huuu.

Idag är jag ledig! Har tagit en lång sovmorgon till 12 (vet inte när det hände sist, typ när jag var 15..?) och nu har jag bara pysslat lite här hemma på förmiddagen. Tänkte ta mig till gymmet men har riktigt ont i halsen och problem att svälja, så det får bli en långpromenad lite senare istället tror jag… Har hört för många skräckhistorier angående att träna när man är småsjukt, don’t do it!

Annars rullar det väl på just nu med jobb och träning. Igår kom Linus hem tidigt från jobbet så vi fick en hel kväll tillsammans, det blev film, tacos och löpning på kvällen! Det är sällan det händer så vi får passa på att umgås när vi kan :D

Har nog inte så mycket annat spännande att berätta… Ska ta och äta lite nu och sen bege mig ut på promenad!

Haha vad tråkig jag är…

 

Gisela

Sommarfeelis.

Äntligen lite sommarfeelis i Östersund! Solen skiner och det känns riktigt härligt i luften :)

Kanske det beror på att jag idag ska göra det allra sista i skolan, nämligen presentera min C-uppsats, och efter det är jag klar med min Kandidatexamen! Känns sjukt. Tror inte att jag fattat det än, att i höst kommer inte klassen att samlas nåt mer. Lite sorgligt! På fredag väntar iallafall en sista riktigt rolig dag med klassen då vi äntligen får vårt examensbevis i handen. Whop whop!

Imorgon kommer pappa och Lena upp och hälsar på oss, det ska bli trevligt :) Jag hoppas Östersund visar sig från sin bästa sida med fint väder och sol.

Det var förresten riktigt härligt att vara hemma i helgen, fick träffa hela stora släkten och mina fina vänner! Och fira Fias student såklart, stolt storasyster! Nästa gång jag beger mig hemåt blir i slutet av juni.

Nej, nu ska jag förbereda mig lite inför dagen och sen traska iväg till skolan.

 

Ha en fin dag!

Gisela